Om oss

Mari-Ann & Per Anders Palmeer.

Vi på Kennel Svartågården har fött upp schäfrar sedan 1985. 
Vår målsättning är: En arbetsvillig, välbyggd och mentalt stark schäferhund.

Historia gällande Kennel Svartågården
Vårt intresse för individens uppväxt och utveckling har alltid engagerat oss, antingen om det varit i föräldrarollen, i vår yrkesroll eller i rollen som schäferuppfödare.
I det senare fallet började kontakten med schäfern år 1972. Vi stod i begrepp att skaffa en allround hund, och valet var ju synnerligen enkelt för oss. Vi köpte schäfervalpen som kom och heta Charlie, vi hittade honom på en annons i en lokaltidning. Pappan var Pierrings Gin och mamman var Julia. Charlie blev precis en sådan vän som vi önskat oss.

1983 fick vi tyvärr skiljas från vår vän Charlie, men någon vecka senare kom vi i kontakt med Kennel Markallen, Ivan och Gwen Johansson i Kinna. Av dem köpte vi Markallens Tacitus och vår blivande stamtik Markallens Zindra.

1985 fick vi kennelnamnet Svartågården och med liv och lust tog vi oss an uppgiften som kenneluppfödare. Vår synnerligen goda start vad gäller hundmaterial, rekommendationer och råd i konsten att visa ödmjukhet inför det ofta komplicerade avelsarbetet, att lära sig ”bita ihop” när man blir påhoppad, ja allt detta har vi att tacka Gwen och Ivan Johansson, Kennel Markallen för.

I vårt avelsarbete har vi kunnat konstatera vikten av att ha en väl tillkommen och genomavlad moderslinje. Strävan efter en enhetlig typ, att försöka förena en god anatomi och en bra mentalitet och att försöka så långt som möjligt att eliminera riskerna för höft och armbågsdysplasi, med andra ord, att få en fungerande schäfer som så nära som möjligt följer rasstandarden och vara till till glädje för människor som söker en trevlig allroundhund.

Vi har byggt upp vårt material på och med några riktigt bra tikar som Markallens Zindra, Lövforsens Frigga, Jessa av ulfsäter, Marodahls Zynthia, Brazos Shanti, Svartågårdens Beauty, Baztie, Nancie, Ystra, Zindra och Xilla.

Hanhundarna som frekvent brukats i vår avel, på några kan det tyckas att vi haft ”klippkort”, och som i allra högsta grad främjat vår arbete i generation efter generation har hitintills varit Markallens Held, Dax Von Reusch. Ilo Von der Wienerau, Xell Von Hűlsbach, Svartågårdens Otiz, Karat Von Rolandsburg, Janko Von der Wienerau, Eiko von der Burg Reichenstein, Xando Dolomiten, Atilla Von Arlett men framför allt vår egen Wilaritts Ö-Zorro.

Det är med viss stolthet vi kan konstatera att vi ännu inte varit i schäferns hemland för att para utan känner att vi kan ”hänga med” skapligt med det som finns inom landets gränser.

Vi vill också här passa på att tacka dem som har haft förnuft att använda Zorro i aveln och samtidigt beklaga de som inte varit tillräckligt framsynta att i sin avel tillföra en, på så många plan, god representant för schäferrasen.

* Många individer som gjort bra ifrån sig både inom bruksarbete och utställning.
* Ett antal svenska utställnings – bruks- och lydnadschampions.
*Tikar som överlåtits till andra uppfödare och som varit till glädje och nytta för mina kollegor.
* En av Sveriges genom tiderna högst korade brukshund Svartågårdens Quando 300 poäng av 300 möjliga.
* Ett stort antal vinnande uppfödargrupper både valp och vuxna.
* Högt placerade avkommor på Svenskt Schäfermästerskap (SSM).
*Vinst i uppfödarklass valp och 3:a uppfödarklass vuxna som bästa resultat vid SSM.
* Vinnare i Svensk Schäferhundklubbs cupvinnarpokal 5 ggr.